Minnesruna Gustaf Sjökvist – Storkyrkans kör

Share on facebook
Share on google
Share on twitter
Share on linkedin

En av vårt lands främsta körprofiler, professor Gustaf Sjökvist, Stockholm, har som tidigare meddelats avlidit vid 71 års ålder.

Så går vi bort, men ändå finns vi här i år och dar” Många gånger har vi sjungit dessa ord under ledning av vår käre körledare Gustaf Sjökvist. Nu har tiden kommit då vi sjunger dem för honom.

Domkyrkoorganisten och körledaren Gustaf Sjökvist är död. Hans betydelse för oss medlemmar i Storkyrkans kör går inte att överskatta. Självklart i egenskap av konstnärlig ledare, men också som förebild och medmänniska. Noggrannhet och högt ställda krav när det gällde det musikaliska i kombination med värme och humor i de mänskliga relationerna var utmärkande för Gustaf.

Att musicera under Gustafs ledning var en förmån samtidigt som det var krävande. För Gustaf var det enbart högsta kvalitet som gällde oavsett om det var en konsert med många åhörare eller en högmässa med några få kyrkobesökare. Gustaf tummade aldrig på kvalitetskraven och han räknade med att vi skulle ta oss an varje musikstycke med samma professionalitet som han själv gjorde. Detta skapade ibland frustration hos oss sångare men också hos Gustaf, när notläsning, intonation eller konstnärligt uttryck inte satt på plats snabbt nog. Men hans höga förväntningar bidrog också till att vi växte som sångare.

Vi lärde oss mycket av Gustaf. Han inledde ofta en produktion med en introduktion till den musik vi skulle framföra, om kompositörens liv och om olika dirigenters tolkningar. Inte sällan kryddat med en och annan anekdot om vederbörandes personlighet. Han berättade också gärna, ofta mycket humoristiskt, om sina personliga möten med olika storheter.

Otaliga är de musikupplevelser som vi har haft tillsammans med Gustaf. Vi har framfört det mesta ur den klassiska kyrkomusikrepertoaren. För Gustaf var det viktigt att låta Storkyrkan vara ett forum även för nutida tonsättare. Därför fick vi också sjunga mycket modernt och nyskrivet. Hans stora jazzintresse gav möjlighet till en ytterligare breddad repertoar. Tack vare Gustafs breda kontaktnät inom svenskt och internationellt musikliv har vi alltid haft förmånen att musicera tillsammans med de främsta av de främsta; symfoniorkestrar, jazzgrupper, solister och andra artister.

Gustaf hade ett stort samhällsengagemang och var mån om att ge musiken en roll i ett större perspektiv. Han reagerade starkt på det som upprörde honom och inte sällan använde han sitt kontaktnät för att arrangera välgörenhetskonserter till stöd för en god sak.

Tacksamheten gentemot Gustaf är stor. Vi inledde med några rader ur Olle Adolphsons ”Så går vi bort” och vi avslutar med fortsättningen: ”Så länge människorna minns oss håller vi oss kvar”. Gustaf kommer att finnas kvar hos oss länge, länge än.

Medlemmar ur Storkyrkans kör

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

seventeen + seventeen =