Efter många år tillsammans känner jag min röst och vet vad den behöver för att komma igång:
- kroppslig uppvärmning bestående av axel- och huvudrullningar, “plocka äpplen”, “åka skidor” för att gå igång flåset och att hoppa. Att massera varandras axlar tycker jag funkar om man gör det i par med den ena sittandes, men varianten då alla masserar varandra i lång rad ger inte mig någon effekt.
- prata och tjoa igång rösten. Hitta stödet och inre gäspet.
- rrrrr-a och brumma runt fritt i tonhöjd
- registerutvidgande övningar. Börja i mellanläge och gå uppåt. Tillbaka till mellanläget och gå nedåt.
- tonbildnings- och klangövningar, både den enskilde koristens klang och körens gemensamma klang.
- öva improvisation! Både uttryck, kropp och stämmor kan hittas på och varieras. Få igång kreativiteten hos koristerna!
- “nedsjungning”, tex sjung en sång unisont pianissimo.
Variera din plats i rummet under uppsjungningen.
Förutom ovanstående punkter tycker jag varje uppsjungning ska/kan bestå av sångtekniska tips och musikteori. Och varför inte lite slagteknik?
/Lasse A, körsångare sedan 30 år tillbaka
Själva ordet uppsjungning kan förresten vara lite klurigt då det har tre betydelser:
- röstlig uppvärmning, tex innan rep
- konsert
- audition, intagningsprov, insjungning
För att undvika onödig förvirring föreslår jag att man enbart använder ordet i bemärkelsen röstlig uppvärmning.
